Klockorna i The Gentlemen – och vad de säger om karaktärerna

Om The Gentlemen känns bekant beror det kanske på att serien bär exakt samma DNA som allt annat Guy Ritchie gör riktigt bra. Brittisk överklass möter organiserad kriminalitet. Gamla gods. Dyra bilar. Folk som pratar snabbt och löser problem ännu snabbare.
Men det jag fastnar för nästan direkt är inte handlingen. Det är känslan. Hur allting ser lite för bra ut utan att någonsin kännas stelt. Hur någon häller upp whisky. Hur en kavaj sitter över axlarna. Och såklart … vad de har på handleden.
Eddie Horniman (arvtagaren som aldrig bad om rollen)
Eddie, spelad av Theo James, känns som någon som helst hade sluppit hela situationen. När vi först möter honom bär han militäruniform och en Bremont Broadsword på handleden. En robust militärklocka som faktiskt känns helt perfekt för honom där och då. Praktisk och diskret.
Men ganska snabbt förändras allt.
Efter att han oväntat ärver familjens titel och gods byts Bremonten ut mot något betydligt tyngre. En roségulds Patek Philippe Nautilus Chronograph ref. 5990. Och ja … det är ungefär exakt så dyrt som det låter.
Det intressanta är egentligen inte att han bär den. Det är att han aldrig ens överväger att sälja den, trots att han desperat behöver pengar. Det är en detalj som säger ganska mycket utan att säga någonting alls. Klockan är inte som status för Eddie. Den känns personlig, som något han ärvt snarare än valt själv.
Freddy Horniman (kaos, fast välklätt)
Freddy, spelad av Daniel Ings, är seriens påminnelse om att pengar och bra omdöme sällan är samma sak. Han är konstant ett dåligt beslut från total katastrof. Och kanske är det därför hans klocka också säger en del om honom.
Freddy bär sin fars gamla vintage-Omega Constellation från 50-talet. En riktigt vacker klocka egentligen. Elegant, klassisk och full av historia. Men samtidigt går det inte att ignorera symboliken. För medan lillebror Eddie går runt med en roségulds-Nautilus värd en mindre förmögenhet sitter Freddy kvar med familjearvet i stål.
Och man kan ana att det stör honom.
Bobby Glass (gammal makt ser annorlunda ut)
Sedan har vi Bobby Glass, spelad av Ray Winstone. Och precis som Logan Roy i Succession finns det något väldigt intressant med äldre män och klockor i tv-serier. För riktig makt ser nästan alltid lite avslappnad ut.
Bobby driver i princip ett imperium från ett öppet fängelse och går runt i sidenscarves, skräddade rockar och en rejäl Bremont ALTI-ZT Chronograph med GMT-funktion på handleden. Stor, brittisk och ganska kompromisslös.
Precis som han själv egentligen.
Susie Glass (personen som egentligen styr allt)
Hon är också genuint kunnig kring klockor. I en scen får hon bedöma om en ovanlig vintage-Patek Philippe är äkta eller inte, och klarar det utan problem. Små detaljer kanske. Men exakt sådana detaljer som gör att världen känns trovärdig.
Stanley Johnston (mannen som vet exakt vad han gör)
Amerikanske miljardären Stanley Johnston, spelad av Giancarlo Esposito, är nog seriens mest underskattade klocksamlare.
Och här märks det verkligen att produktionen gjort sin hemläxa. Istället för att bara slänga på honom en klassisk guldklocka får han bära saker som en platina-F.P. Journe Chronomètre Souverain och en roségulds-Girard-Perregaux Ferrari Chronograph med rött läderband.
Det är sådana val som får klocknördar att pausa serien och backa några sekunder.
Vid ett tillfälle nämner han dessutom att han bär en Patek Philippe ref. 1518. En av världens mest mytomspunna vintageklockor. Vi får knappt se den ordentligt. Men kanske är det också hela poängen.
Henry Collins (den enda som faktiskt bär en guldklocka som en gangster)
Någon i den här serien var förstås tvungen att bära en guldfärgad Rolex på oysterlänk.
Och det blir Henry Collins, spelad av Max Beesley. Korrupt boxningspromotor. Pengatvättare. Lite för högljudd. Exakt rätt energi för en guldklocka på Oyster-länk.
Och vet du vad? Det funkar ändå. För även om det kanske är seriens mest väntade klockval så säger det mycket om honom direkt.
Florian de Groot (smugglaren med bättre smak än de flesta)
Det känns nästan som att alla i The Gentlemen är orimligt välklädda. Men Florian de Groot, spelad av Kristofer Hivju, lyckas ändå sticka ut. Skäggig belgisk smugglare låter kanske inte som någon som borde bära roséguld, men hans Cartier Santos-Dumont fungerar märkligt nog perfekt.
Den dyker upp diskret under skjortärmen i en restaurangscen och känns direkt helt rätt för honom.
Lite gammaldags. Lite excentrisk. Väldigt självsäker.
Och kanske är det just därför Cartier fungerar så bra i den här serien överlag. Det finns något tidlöst över modellerna som aldrig känns trendigt på fel sätt.
Det är egentligen aldrig bara en klocka
Det jag gillar mest med klockorna i The Gentlemen är att de aldrig känns ditplacerade bara för att vara dyra. De känns använda. Naturliga. Som en del av personerna snarare än något stylisterna lagt till fem minuter innan inspelning.
Och det är nog därför man börjar lägga märke till dem efter ett tag. För precis som resten av serien handlar det egentligen inte bara om lyx. Det handlar om människor som försöker navigera makt, status och identitet utan att tappa bort sig själva på vägen.
Klockorna råkar bara säga det lite tystare än dialogen gör.











































































