Klockorna i Succession (och vad de säger om karaktärerna)

Om du inte sett HBO:s tv-serie Succession än så är det i grunden en serie om en av världens mäktigaste familjer. Pengar, makt, media och ett ständigt spel om vem som egentligen ska ta över mediadynastin efter fadern. Det låter ganska rakt på sak, men det är något med hur den är gjord som gör att man dras in mer än man tänkt sig.

För det börjar sällan med det stora. Inte för mig i alla fall. Först är det dialogen. Sen relationerna. Och efter ett tag märker man att man sitter och tittar på helt andra saker. Hur någon knäpper sin kavaj. Hur någon håller ett glas. Och inte minst… vad de har på handleden.

Det är lite där den här texten tar vid. För när man väl börjar lägga märke till klockorna i Succession går det inte riktigt att sluta. Och plötsligt känns de inte som detaljer längre, utan som små ledtrådar av symbolik.

Ledtrådar till vilka de här personerna är, eller kanske vilka de vill vara. För det här är en serie där ingenting är en slump. Inte ens vilken klocka någon råkar ha på sig i ett möte.

Logan Roy (pappan och grundaren)

Du vet den där typen av person som inte behöver säga att de har pengar, det bara märks? Logan Roy (spelad av Brian Cox) är exakt så. Man ser aldrig direkt på honom vilken klocka han bär, han försöker inte få uppmärksamhet. Men där under skjortärmen syns ändå väldigt, väldigt bra klockor. Och det är just det som gör dem intressanta. Några av klockorna han bär som är exempel på just sådan diskret lyx är IWC och Breguet.

Det finns en scen tidigt i serien där Tom, svärsonen som hela tiden försöker vinna svärfaderns respekt, ger honom en Patek Philippe i present. "Varje gång du tittar på den så ser du exakt hur rik du är", beskriver han klockan.

Men Logan bryr sig inte ens lite grann. Det desperata försöket och Logans arrogans i scenen blir nästan jobbigt att titta på. Klockan betyder ingenting för honom. Han är förbi den typen av symbolik. 

Kendall Roy (äldste sonen och arvtagaren som aldrig riktigt landar)

Sonen Kendall (Jeremy Strong) känns som någon som ständigt letar. Han vill hitta rätt i livet, men misslyckas gång på gång. Rätt stil, rätt känsla, rätt plats i rummet. Och det syns i vad han bär på handleden.

Det blir antingen någon av hans limiterade klockor från Vacheron Constantin, en Patek Philippe Nautilus 5711/1A eller som i säsong 4 (spoiler) en Richard Mille.

Det är klockor som verkligen sticker ut om man vet vad man tittar på. Jag får känslan av att varje val är noga uttänkt. Kanske lite för noga ibland. Som att klockan på handleden ska hjälpa honom att försöka landa i vem han är (men det gör den inte).

Roman Roy (lillebrorsan, den ofiltrerade)

Lillebrorsan Roman (Kieran Culkin) är lite oväntad här. Man skulle kunna tro att han skulle gå all in på något flashigt som den excentriske och ofiltrerade personen han är, men istället sitter det en Rolex Datejust med oysterlänk och slät bezel där.

En klassiker. Trygg. Nästan lite… vanlig.

Och det är nog det jag gillar mest med det här klockvalet. Mitt i allt hans kaos finns något som är stabilt. Något som inte förändras, försöker eller tar för mycket plats.

När Roman senare i serien dyker upp med en 36mm IWC (Ref. IW324008) märks det direkt. Det är inget stort statement, men den känns förvånansvärt oväntad i en familj där du kan köpa vilken klocka du vill. Oavsett prislapp och väntelista.

Siobhan Shiv Roy (dottern och strategen)

Shiv (Sarah Snook) ger känslan av att alltid ha koll. Inte på ett ansträngt sätt, utan mer som att allt bara sitter. Hon bär ofta en snyggt dressad Cartier Panthère i guld och med quartzverk. Diskret, stilren och helt utan behov av att imponera.

Jag tycker om det. Det känns som ett val man gör när man vet exakt vem man är.

Tom Wambsgans (ingift, alltid lite på utsidan)

Och så har vi Tom (Matthew Macfadyen).

Jag kan inte låta bli att känna lite med honom. För hans klockor är egentligen helt rätt. Cartier Santos i stål, ibland en Panerai Luminor Marina. Inget att klaga på där. Men det är något i känslan som saknas. Det är som att han försöker passa in i en värld där alla andra redan är hemma, förutom han. Och klockan blir en del av det försöket.

Det jag verkligen tycker om med klockorna i Succession är hur medvetet de är valda av produktionen. Inga överdrivna varumärkesplaceringar. Inget som sticker ut för mycket. Små val som kan tyckas betydelselösa men som säger väldigt mycket om personen som bär dem. För det är inte klockan man tittar på till slut. Det är vad den råkar avslöja om den som bär den.