En dag i livet som klockhandlare

Klockor, kunder, paket och en inkorg som fylls på medan man arbetar. Att driva en vintageverksamhet låter kanske som ett ganska behagligt liv för den som gillar armbandsur. Men bakom de färdigstylade bilderna och klockorna som dyker upp i flödet finns en hel del mindre glamoröst arbete.

Fråga Tom, som driver Montres et Vintage från södra Frankrike. Han köper, säljer, fotograferar, undersöker, packar och håller kontakt med samlare och handlare. Ofta allt under samma dag. Och när han inte letar efter nästa klocka försöker han förstå den han just hittat.

Vi hänger med under en dag.

Först frukost, sedan börjar jakten

Toms morgon börjar ganska långt från de vintageklockor som senare under dagen kan byta ägare. Frukosten består av fromage blanc, havregryn, hasselnötter och honung, tillsammans med två ägg och te. Sedan går han igenom meddelanden och mejl som kommit in under natten.

Efter det väntar en timme på gymmet.

Arbetsdagen drar i gång på allvar runt klockan tio.

Efter gymmet börjar jobbet på riktigt

Då kan det handla om allt från att svara på kundfrågor och leta efter en specifik modell till att packa beställningar. Varje paket får en personlig touch och skickas med garantibevis. Har en ny klocka kommit tillbaka från urmakaren ska den dessutom fotograferas innan den kan läggas ut till försäljning.

Det är en viktig del av jobbet. Tom är inte bara ute efter att visa hur en klocka ser ut. Han vill fånga det som gör just det exemplaret intressant.

Och det finns gott om annat att hinna med innan dagen är slut.

Klockor packas och skickas vidare ut i världen. Tom sköter logistiken bakom en business som sträcker sig långt utanför Marseille

Det mesta av jobbet sker innan klockan hamnar på handleden

En stor del av Toms tid går åt till att leta. Han granskar annonser, följer auktioner och pratar med andra handlare. Ibland vet han exakt vad han söker. Andra gånger dyker något upp som väcker nyfikenheten och leder honom in på ett helt nytt spår.

En fullspäckad dag kan innebära ett tiotal klockor som ska fotograferas. Bara det kan ta mer än två timmar. Lägg till kundkontakter, research, inköp och administration, så är det inte ovanligt att arbetsdagen sträcker sig över tio-tolv timmar.

Idag står fyra klockor på tur för fotografering.

En extra kontroll kan spara mycket huvudvärk

När Tom får in en klocka börjar arbetet med att gå igenom den ordentligt. Serienummer, gravyrer, skick och urverk kontrolleras. Därefter får klockan testas under ungefär ett dygn innan den skickas vidare till urmakaren för en fullständig service.

Han är noga med att behålla klockorna så nära originalskicket som möjligt. Ingen onödig polering eller kosmetisk uppfräschning för att få boetten att se nyare ut än den är. Spåren av ett långt liv är en del av charmen.

Ingen onödig polering. Vi gillar dem krispiga.

Hur sätter man rätt pris på vintageklockan då? Priset sätts utifrån flera faktorer: skicket, inköpspriset och hur marknaden ser ut just nu. När klockan väl är klar kan den säljas via den egna webbplatsen, Instagram eller direkt till kunder i hans kontaktnät. Beroende på vad som behöver göras kan det ta en eller två veckor från inköp till en färdig affär.

Och ibland dyker det upp överraskningar först när boettlocket öppnas. Förfalskningar, utbytta delar och klockor som satts ihop av komponenter från olika exemplar hör till riskerna. Det är en av anledningarna till att kunskap och ett bra samarbete med en urmakare är så viktigt.

Paris står på schemat

Tom åker till Paris ungefär en gång i veckan för att köpa och sälja klockor och träffa andra handlare. Det är en möjlighet att se fler objekt, hålla koll på vad som rör sig på marknaden och framför allt prata med människor som kan lika mycket om klockor som han själv.

Dagens första anhalt i Paris. Det finns alltid något att hitta. Idag: en trevlig Cartier.

– I vintagevärlden lär man sig något nytt varje dag, konstaterar Tom.

Det är en rätt bra beskrivning av en bransch där det alltid finns ytterligare en referens att läsa på om, ett ovanligt urverk att undersöka eller en tillverkare som förtjänar att upptäckas på nytt.

Mötena är halva nöjet

Senare på dagen tar Tom emot kunder för personliga möten, på ett femstjärnigt hotell i centrala Marseille. Miljön är elegant, men det är inte hotellobbyn som är grejen. Det är ögonblicket när en kund provar en klocka och märker att den känns rätt.

Det finns en särskild tillfredsställelse i att hitta rätt klocka åt rätt person. Särskilt när det inte handlar om det mest självklara valet.

En av Toms minnesvärda försäljningar var en schweizisk kronograf från 1950-talet, tillverkad i 18 karat roséguld med svart tavla och ett Landeron-verk.

Köparen? En legendarisk irländsk rockgitarrist.

Det som lockade var inte varumärket. Det var helheten i klockan, dess karaktär och den där känslan av historia som följde med.

För Tom är det ofta där det blir intressant. En klocka behöver inte vara den mest kända eller dyraste för att vara speciell. Ibland räcker det med rätt proportioner, en ovanlig tavla eller en detalj som man inte ser vid första anblicken.

Just nu: Boucheron

För tillfället har han fastnat för Boucheron-klockor från 1940-, 50- och 60-talet. Framför allt modellen Reflet, känd för sin karaktäristiska boett och sitt armband med dolt spänne, en lösning som patenterades redan på 1940-talet.

Det är precis den typen av detaljer han går igång på. Smyckeshus som Boucheron, men också namn som Bueche-Girod, Piaget och Movado. Tillverkare som ibland hamnar i skuggan av de stora klockmärkena, trots att de har gott om egen historia och personlighet.

Tom har själv en Boucheron Reflet från 1960-talet med ett urverk från Ulysse Nardin.

Om den är till salu?

Absolut inte.

Samlandet handlar inte bara om att hitta något som går att sälja vidare med marginal. Vissa klockor fastnar man för, och då spelar kalkylen mindre roll.

Hans egen smak har också förändrats med tiden. Där en Rolex Datejust en gång kändes som det självklara valet, är det i dag ofta de mer oväntade modellerna som lockar. Hans råd till andra samlare är enkelt:

– Imponera på dig själv, inte på andra.

Ett bra riktmärke, oavsett om man letar efter sin första vintageklocka eller redan har en hel samling.

När arbetsdagen är slut fortsätter tankarna

Tom brukar komma hem runt klockan sju på kvällen. Men det betyder inte att han släpper jobbet. Just nu är han inne i en period där han läser på allt han kan om Boucheron. Det kan lika gärna bli ännu en timme med research som en lugn kväll.

Att driva Montres et Vintage på egen hand innebär att vara både inköpare, säljare, fotograf, logistiker och administratör. Det kräver tålamod, och det kostar mer än själva klockan. Service, reservdelar, fotografering, frakt och garantier ska också räknas in.

Men det är inte bara marginalerna som får honom att fortsätta. Det är möjligheten att hitta något han inte sett förut, att lära sig mer och att få en annan person att upptäcka samma sak.

För Tom behöver en vintageklocka inte bära ett stort namn för att vara värd att lägga märke till. Den kan ha en märklig boett, en bortglömd tillverkare eller ett urverk som berättar en historia i sig.

Och i morgon börjar jakten igen.