1 vara tillagd i varukorgen
Inis Meáin - tröjor för hårdföra män på öppet hav
Vi har nu under några år sålt stickade plagg från Inis Meáin. Ett varumärke sprunget ur handstickade plagg som i hundratals år hållit öns sjömän varma. Funktion och kvalité är ledorden för att motstå hårda väderförhållanden på öppet hav.
Foto: Evelina Lind & Getty Images
Text: Mikael Vallin
Den karga ön Inis Meáin har i hundratals år bebotts av generationer sjöfolk i behov av slitstarka, funktionella stickade tröjor för att klara hårda prövningar under extrema väderförhållanden. De stickade konstverken tillverkades traditionellt av kvinnor som bodde på ön, stickade helt för hand och efter den specifika bärarens storlek. Det var dock inte bara arbetskläder som skapades, utan också högtidsplagg där en tröja för exempelvis konfirmation är specifik och har sina egna, speciella stickningsdetaljer. Intrikata mönster som alla har en specifik innebörd i olika avseenden, men som också ofta bar karaktärsdrag av den person som stickat dem efter egen teknik och designkänsla.
Inis Meáin ligger avlägset som den mittersta bland de tre Aran-öarna, och den traditionella Aran-tröjan har fått sitt namn av just dessa öar. Det enda sättet att ta sig ut till ön är genom turer med små färjor från fastlandet, eller en flygtur i ett mycket litet plan från Connemara på fastlandet norr om ön. En underbart vacker plats vars karga skönhet präglas av branta kalkstensklippor och djupgröna fält som under sommaren täcks av blommor i vackra färger. Sett från ovan täcks landskapet av ett bildskönt, förtrollande rutnät av låga murar, resta för hand för att avgränsa boskap och odlingar.
Under 1960- och 70-talet riskerade ön att nära nog avfolkas, då yngre generationer flyttade till fastlandet för att hitta arbete. Den irländska regeringen satte in stödåtgärder för att stärka de affärsnäringar som fanns i områden som dessa, där stickindustrin på Inis Meáin blev dess räddning.
I denna veva under slutet av 60-talet kom grundaren till varumärket Inis Meáin, Tarlach de Blácam, till ön i samband med studier av Celtiska språk på Trinity College. Tarlach och hans fästmö Ní Chonghaile, född och uppvuxen på ön, såg snabbt hur unga människor i stor omfattning lämnade ön på grund av avsaknaden av arbetstillfällen och moderniteter som elektricitet och rinnande vatten. Tarlach och hans fru gifte sig år 1973 och beslutade sig för att bosätta sig på Inis Meáin, då han själv tidigt fallit för levnadssättet och den mycket vackra ön.
Det unga paret såg snabbt behovet av att hitta en näringsverksamhet för att kunna livnära sig själva, men också motverka avfolkningen, stabilisera ekonomin och sysselsättningen på Inis Meáin och på så vis rädda samhället och befolkningen från att helt gå under. Produktionen av ulltröjor, som då fortfarande skedde i små stugor och i folks hem, blev gnistan och grunden till att starta upp en mer modern och organiserad stickindustri. Inledningsvis satte man upp en småskalig stickfabrik där sex stickmaskiner installerades. Unga öbor, vars mödrar stickade hemma, blev de första arbetarna i verksamheten, och nu valde allt fler ungdomar att stanna kvar på ön.
Designen i plaggen från Inis Meáin är baserade på traditionella mönster, och ofta fysiska plagg som ärvts i generationer. Dessa lägger grunden för modeller som för det tidlösa arvet vidare. Mycket av designspråket i Inis Meáins kläder är sprunget ur fotoarkiv av bilder av öbornas liv. De gamla tröjornas autenticitet och direkta koppling till hårt arbetsliv gav mycket otaliga plagg av mycket hög kvalitet, samtidigt som det fanns en tydlig stolthet i att utsmycka tröjorna med nedtonade vackra mönster vilka gav dem en mycket tilltalande naturlig elegans och stil.
Materialen man använder är det enda som importeras till ön, då spinnindustrin olyckligtvis inte blev lika livskraftig som stickandet. Endast de finaste garnerna av lin, bomull, ull och kashmir stickas till plagg som tillverkningsmässigt är mycket tekniskt avancerade. Många utföranden stickas upp i paneler, vilka tråcklas ihop för hand till hela, kompletta plagg. Hela produktionskedjan sker under ett och samma tak från garn till färdig produkt, vilket är mycket sällsynt i dagens fabriker.
Trots den starka kopplingen till tradition och hantverksarv, vill man på Inis Meáin alltid sträva efter att ha en naturlig utveckling i produktionstekniken och designen. Tarlach nämner bland annat hur de gjort några tröjdesigner som var extremt tekniskt avancerade att sticka, men som gav plagg som togs emot med översvallande efterfrågan på världsmarknaden. En strävan efter att sticka en tröja som motsvarar vad en fiskarhustru idag skulle göra åt sin man.
De rikt dekorerade tröjorna, täckta av flätor och rutmönster är vad många ser som och kallar ”fiskartröja”. Det har blivit en vedertagen term som i klädvärlden används för tröjor i detta utförande. De mest utsmyckade och ornamenterade tröjorna var dock snarare finkläder för kyrkobesök på söndagar, medan de mer anonyma, släta designerna med enstaka inslag av dekoration var de verkliga fiskartröjorna som de facto användes till sjöss.
Oavsett vilken av tröjorna från Inis Meáin som faller dig bäst i smaken, kommer alla plagg från den lilla ön alltid att ha ett arv och en genuinitet som inte kan fås för denna typ av plagg från många andra ställen i världen. Detta är den enda och ursprungliga Aran Sweatern. Välj och köp din tröja med omsorg, och avsikt att verkligen bära och använda den i alla tänkbara situationer och tillfällen. Det är vad de vackra stickade tröjorna från Inis Meáin är, och alltid varit tillverkade för.
Inis Meáin ligger avlägset som den mittersta bland de tre Aran-öarna, och den traditionella Aran-tröjan har fått sitt namn av just dessa öar. Det enda sättet att ta sig ut till ön är genom turer med små färjor från fastlandet, eller en flygtur i ett mycket litet plan från Connemara på fastlandet norr om ön. En underbart vacker plats vars karga skönhet präglas av branta kalkstensklippor och djupgröna fält som under sommaren täcks av blommor i vackra färger. Sett från ovan täcks landskapet av ett bildskönt, förtrollande rutnät av låga murar, resta för hand för att avgränsa boskap och odlingar.
Under 1960- och 70-talet riskerade ön att nära nog avfolkas, då yngre generationer flyttade till fastlandet för att hitta arbete. Den irländska regeringen satte in stödåtgärder för att stärka de affärsnäringar som fanns i områden som dessa, där stickindustrin på Inis Meáin blev dess räddning.
I denna veva under slutet av 60-talet kom grundaren till varumärket Inis Meáin, Tarlach de Blácam, till ön i samband med studier av Celtiska språk på Trinity College. Tarlach och hans fästmö Ní Chonghaile, född och uppvuxen på ön, såg snabbt hur unga människor i stor omfattning lämnade ön på grund av avsaknaden av arbetstillfällen och moderniteter som elektricitet och rinnande vatten. Tarlach och hans fru gifte sig år 1973 och beslutade sig för att bosätta sig på Inis Meáin, då han själv tidigt fallit för levnadssättet och den mycket vackra ön.
Det unga paret såg snabbt behovet av att hitta en näringsverksamhet för att kunna livnära sig själva, men också motverka avfolkningen, stabilisera ekonomin och sysselsättningen på Inis Meáin och på så vis rädda samhället och befolkningen från att helt gå under. Produktionen av ulltröjor, som då fortfarande skedde i små stugor och i folks hem, blev gnistan och grunden till att starta upp en mer modern och organiserad stickindustri. Inledningsvis satte man upp en småskalig stickfabrik där sex stickmaskiner installerades. Unga öbor, vars mödrar stickade hemma, blev de första arbetarna i verksamheten, och nu valde allt fler ungdomar att stanna kvar på ön.
Designen i plaggen från Inis Meáin är baserade på traditionella mönster, och ofta fysiska plagg som ärvts i generationer. Dessa lägger grunden för modeller som för det tidlösa arvet vidare. Mycket av designspråket i Inis Meáins kläder är sprunget ur fotoarkiv av bilder av öbornas liv. De gamla tröjornas autenticitet och direkta koppling till hårt arbetsliv gav mycket otaliga plagg av mycket hög kvalitet, samtidigt som det fanns en tydlig stolthet i att utsmycka tröjorna med nedtonade vackra mönster vilka gav dem en mycket tilltalande naturlig elegans och stil.
Materialen man använder är det enda som importeras till ön, då spinnindustrin olyckligtvis inte blev lika livskraftig som stickandet. Endast de finaste garnerna av lin, bomull, ull och kashmir stickas till plagg som tillverkningsmässigt är mycket tekniskt avancerade. Många utföranden stickas upp i paneler, vilka tråcklas ihop för hand till hela, kompletta plagg. Hela produktionskedjan sker under ett och samma tak från garn till färdig produkt, vilket är mycket sällsynt i dagens fabriker.
Trots den starka kopplingen till tradition och hantverksarv, vill man på Inis Meáin alltid sträva efter att ha en naturlig utveckling i produktionstekniken och designen. Tarlach nämner bland annat hur de gjort några tröjdesigner som var extremt tekniskt avancerade att sticka, men som gav plagg som togs emot med översvallande efterfrågan på världsmarknaden. En strävan efter att sticka en tröja som motsvarar vad en fiskarhustru idag skulle göra åt sin man.
De rikt dekorerade tröjorna, täckta av flätor och rutmönster är vad många ser som och kallar ”fiskartröja”. Det har blivit en vedertagen term som i klädvärlden används för tröjor i detta utförande. De mest utsmyckade och ornamenterade tröjorna var dock snarare finkläder för kyrkobesök på söndagar, medan de mer anonyma, släta designerna med enstaka inslag av dekoration var de verkliga fiskartröjorna som de facto användes till sjöss.
Oavsett vilken av tröjorna från Inis Meáin som faller dig bäst i smaken, kommer alla plagg från den lilla ön alltid att ha ett arv och en genuinitet som inte kan fås för denna typ av plagg från många andra ställen i världen. Detta är den enda och ursprungliga Aran Sweatern. Välj och köp din tröja med omsorg, och avsikt att verkligen bära och använda den i alla tänkbara situationer och tillfällen. Det är vad de vackra stickade tröjorna från Inis Meáin är, och alltid varit tillverkade för.
