Fem franska stilikoner att inspireras av

Mode förändras ständigt. Trender uppstår, försvinner och återkommer, medan vissa människor tycks stå kvar som stilreferenser långt efter att deras egen tid har passerat. Det verkar finnas något i förmågan att välja själv – att förfina, förenkla, släppa loss eller stöka till, tills kläderna och accessoarerna blir en förlängning av den egna personligheten.

Det är också det som förenar de fem fransmännen i den här artikeln, trots att deras uttryck skiljer sig åt. De bar kostymer, skjortor, jeans och stickat – ofta plagg som i sig var ganska ordinära. Ändå fortsätter vi att återvända till dem. Kanske är det just självklarheten i de egna valen som skiljer en stilikon från någon som bara är välklädd. För stil handlar trots allt inte bara om vad vi bär, utan om hur vi bär det, vad vi gör till vårt eget och vad vi förmedlar genom det.

Yves Saint Laurent – designern och visionären

Mannen bakom modevärldens kanske mest välkända initialer förändrade inte bara hur kvinnor klädde sig, utan också synen på vad kläder kunde uttrycka. Yves Saint Laurent lånade från den manliga garderoben och skapade plagg för en ny tid och en kvinna med större självständighet och plats i samhället. För honom handlade mode inte enbart om att klä kroppen, utan om att uttrycka en känsla och en identitet.

Den egna garderoben var däremot långt ifrån lika revolutionerande, trots att Yves än idag betraktas som en av sin tids stora stilikoner – en motsägelse som gör honom desto mer intressant. De välsydda, ofta dubbelknäppta kostymerna, skjortorna och slipsarna var knappast främmande för tidens manliga garderob. Ändå blev uttrycket omisskännligt hans, inte minst genom de kraftiga svarta glasögonbågarna som följde honom genom åren. Kanske säger det något om vad som faktiskt skiljer stil från mode.

Det behöver inte vara det nya eller oväntade som gör avtryck, utan förmågan att bära det välbekanta med sådan konsekvens och övertygelse att det till slut blir en del av ens identitet.

Jean-Paul Belmondo – Skådespelaren och den charmige rebellen

Med rufsigt hår, ett lätt leende och en självklar karisma blev skådespelaren Jean-Paul Belmondo sinnebilden av avslappnad fransk elegans. Under 1960-talet blandade han välsydda kostymer, smala byxor och skjortor med robustare plagg som skinnjackor, rockar och stickat. Det klassiska fick möta det lediga och resultatet kändes aldrig tillrättalagt – snarare som att kläderna följde honom, inte tvärtom.

Där finns också Belmondos bestående dragningskraft. Lekfull, charmig och lite kantstött lät han garderoben förstärka sin personlighet och rörde sig obehindrat mellan det skräddade och vardagliga. En stilprincip som känns minst lika relevant idag: elegans behöver inte vara perfekt. Kanske är det först när vi vågar släppa på reglerna som den personliga stilen får ta plats.

Jacques Dutronc – sångaren, skådisen och den stilfulle provokatören

Jacques Dutronc och flickvännen och sångerskan Françoise Hardy 1970, Paris.

Med cigaretten nära till hands och gitarren som självklar accessoar förenade Jacques Dutronc 1960-talets rock'n'roll-attityd med fransk elegans. Hans musik blandade fransk pop med rock, psykedelia och garage, och garderoben följde samma kreativa riktning. Smala kostymer, polotröjor, boots och ledigt burna kavajer eller skinnjackor blev en del av uttrycket. 

Till skillnad från tidigare nämnda stilikoner hade Dutronc kanske något som tydligare kan beskrivas som en look. Han vågade mer, lät kläderna ta större plats och byggde ett visuellt uttryck kring samma kreativitet och obryddhet som präglade musiken. Det är knappast en slump att musiker så ofta blir stilikoner – när musiken, personligheten och garderoben berättar samma historia blir stilen en del av artisten. Hos Dutronc blev individualiteten själva poängen.

Serge Gainsbourg – Sångaren, låtskrivaren och den sjavige dandyn

Serge Gainsbourg och Jane Birkin på Berwick Street market, London, April 1977 inför premiären av Je t'aime Moi non plus.

Där Dutronc vågade skapa en egen look tog Serge Gainsbourg det hela ett steg längre och utmanade själva föreställningen om vad som passar ihop – och vad som överhuvudtaget anses elegant. Den kontroversielle musikern var lika älskad som provocerande och tycktes sällan bry sig om vad andra ansåg. Samma vilja att gå sin egen väg syntes i garderoben. Skjortan knäpptes upp, jeans bars med kritstrecksrandig kavaj och denimskjortan fick ta plats under den mörka kostymen. Militärskjortor, platåer, sportiga glasögon och de karaktäristiska vita Repetto-skorna blev andra återkommande inslag.

Mycket av det känns knappast revolutionerande idag, men i Gainsbourgs samtid var kombinationerna betydligt mer oväntade. Han rörde sig mellan elegant och ledigt, rätt och fel, och gjorde det med en obryddhet som blev en del av hans identitet. Kanske är det också den främsta stillärdomen från Gainsbourg: våga kombinera det som inte självklart hör ihop, utmana invanda regler och ibland bära precis det du själv vill – även när någon annan tycker att du borde låta bli.

Alain Delon – Skådespelaren och den självklara stilikonen

Alain Delons stil var nästan provocerande enkel. Mörka kostymer, vita skjortor, stickade tröjor och jeans utgjorde stora delar av garderoben, ofta burna med en viss nonchalans – skjortan uppknäppt, ärmarna upprullade och slipsen något lösare.

När Delon slog igenom under 1960-talet mötte publiken en filmstjärna med ett charmigt leende, en rebellisk sida och en bad boy-aura som stod i spännande kontrast till den eleganta garderoben. Roller i Plein Soleil, Le Samouraï och senare La Piscine förstärkte bilden av den mystiske och till synes obrydda Delon. Samma enkelhet präglade hans privata stil, men nu var plaggen laddade med något mer. Kanske är det därför vi fortfarande inspireras av honom: inte för att han visade oss något nytt att bära, utan för att han visade hur mycket personen i kläderna kan förändra hur vi ser på dem.

Att inspireras av en stilikon handlar inte nödvändigtvis om att bära samma plagg. Låna hellre inställningen: självklarheten, nyfikenheten och modet att göra garderoben till sin egen. Kanske fastnar du för Yves Saint Laurents dubbelknäppta kostymer och gör dem till din egen uniform. Kanske lockar Belmondos sätt att blanda det skräddade med det lediga, eller så följer du Gainsbourg och kombinerar sådant du tidigare inte trodde hörde ihop. Inspireras av en silhuett, en färg, en attityd – eller av modet att strunta i alltihop.

Själv tar jag med mig Dutronc in i hösten: lite mer rock'n'roll, lite mer obrytt och gärna något oväntat. Nästa morgon kanske det är något helt annat. För kanske är den största lärdomen från dessa fem män att personlig stil börjar först när vi vågar bestämma själva.