Anderson’s – bälten med en historia av stolthet och hantverksskicklighet

Familjeföretaget Anderson's grundades 1966 av Carlo Valenti i Parma, Italien. En region känt för sitt speciella klimat och inte minst Parmaskinkan och den mer exklusiva Culatellon som tillverkas i den allra dimmigaste och fuktigaste delen längs Po-floden. Under vårt besök får vi erfara både det råa klimatet och Culatellon, som vi avnjuter tillsammans med åldrad parmesan från området och inlevelsefulla anekdoter från företagets snart 60-åriga historia.

Det svenskklingande namnet Anderson’s för snabbt tankarna till att det ska finnas en skandinavisk koppling, men sanningen är den att Valenti, som hade en särskild passion för den brittiska skrädderitraditionen, fann en stor inspiration i det legendariska herrskrädderiet Anderson & Sheppard, på Savile Row i London och valde därför att döpa sitt företag till just Anderson's.

Idag drivs företaget av sonen tillika värden för veckan, Ricardo Valenti. En man med ett sällan skådat mindset och världsvana. En sak går snabbt upp för oss – Ricardo och den, för oss förvånande nog, småskaliga personalstyrkan i fabriken vet verkligen vad de håller på med. Precis som tidigare nämnda delikatesser kräver tillverkningen en långsam och noggrann process där resultatet kommer ifrån ett minutiöst hantverk som förfinats genom generationer.

Processen är egentligen en enda stor kvalitetskontroll och Ricardo själv, med sin mångåriga erfarenhet, kontrollerar alla läderstycken personligen, för att säkerställa dess kvalitet och hållbarhet. Han spenderar upp till 14 timmar om dagen på att kvalitetssäkra allt från materialval till tillskärning samtidigt som han sköter verksamhetens närvaro på marknader över hela världen. Ett liv tillägnat arvet för en passion att skapa en produkt och ett varumärke man verkligen kan stå för, i en vardag där man värnar om både varandra och vår miljö.

Varje bälte genomgår cirka 100 steg – något som är svårt att redogöra för i en text som denna. Vi önskar att ni hade kunnat höra Ricardo själv berätta om processen, men vi kan kortfattat summera vår slutsats: ett Anderson’s-bälte är mer än bara ett bälte. Det är troligtvis en av de simplaste, men mest genomarbetade produkterna du kan bära.

Även om teknologiska framsteg har förändrat tillverkningsindustrin, har Anderson’s förblivit troget sitt hantverk. Medan vissa moment har effektiviserats för att hålla sig ajour med morgondagen, tillverkas varje bälte fortfarande med största omsorg. Traditionella tekniker som vegetabilisk garvning, en process där naturliga ingredienser används för att färga och stärka lädret, lever kvar som ett kärnvärde i tillverkningen.

För den som är insatt kan det vara självklart, men även jag, som jobbat i branschen relativt länge, blev överraskad när det visade sig att ett vanligt läderbälte inte består av ett, inte heller två, utan tre skikt som har limmats ihop för att bli så slittåligt som möjligt. Varje skikt måste ha exakt samma egenskaper, varav grundmaterialet bör hämtas från samma skinnstycke men behöver ändå en hel del bearbetning. Att hantera olika typer av läder kräver varierande tekniker och processer. Mjukare material är särskilt utmanande att arbeta med, medan ett läder med grain ger en mer förlåtande arbetsyta. Efter att lagren har limmats ihop får varje bälte vila i 5–7 dagar, och för att försegla dem på ett sömlöst sätt genomförs tre separata omgångar, innehållandes flera steg, med en veckas mellanrum, så att lagren i slutändan inte ska synas och således upplevas som ett stycke.

Totalt producerar Anderson’s 200 000 bälten om året – vilket innebär i runda slängar 600 per dag, för hand. Det fina i det hela är att det funnits möjligheter till att skala upp volymen men där man i stället valt att behålla den höga standarden och säkerställa att företagets värderingar inte kompromissas. För Ricardo Valenti och Anderson’s är det det stora i att vara små – varje bälte som lämnar fabriken bär på en historia av stolthet och hantverksskicklighet.