Jens Lapidus om Snabba Cash, skrivkramp och en mjukare klädstil

Det är en disig onsdagsmorgon när vi kör längs Värmdös smala vägar på väg hem till Jens Lapidus sommarresidens. Vi har fått veta dagen innan att fyrhjulsdrift kan behövas den sista biten, vilket inte bör vara något problem för vår hyrda XC90, som är fullastad med plagg från Kiton som Jens ska få glädjen att bära under fotograferingen. Utanför bilens fönster susar faluröda torp och ett gammalt gods förbi och rådjur betar lite här och där. När vi svänger av och börjar närma oss uppenbarar sig en modernistisk villa i trä och betong med stora glasfönster som vetter ut mot vattnet och tallarna. En perfekt plats att skriva böcker på, tänker vi. När vi tagit oss upp för den branta backen och parkerat bilen möter Jens oss i dörren. ”Gick det bra?” frågar han med ett leende och välkomnar oss in. Vi hänger av oss jackorna och får en rundtur i huset, som vi får veta är ritat av det prisbelönta arkitektkontoret Arrhov Frick.
a
Det går bra för Jens. Sedan debutromanen Snabba Cash från 2006 har han skrivit sex romaner, några novellsamlingar, en serieroman och en specialutgåva. År 2017 bestämde han sig för att lämna advokatyrket, satsa fullt ut på skrivandet och hänga in kostymerna för gott. Nu klär han sig mest i bekväma plagg, säger han, men understryker att hantverk och kvalitet fortfarande genomsyrar hans garderob. Vi slår oss ned i vardagsrummet där högtalarna spelar artisten A36. ”Att lyssna på musik är ett sätt för mig att göra research och hitta nya ord att använda i mina böcker” säger han och fortsätter ”men jag tycker ju musiken är bra också”. Samtalet fortlöper ackompanjerat av mer musik, kamerablixtar och en sprakande eldstad.

Du inledde din författarkarriär när du arbetade heltid som högt anlitad advokat. Hur fick du ihop allt?

- När jag skrev Snabba Cash arbetade jag som jurist på domstolen, och när jag skrev Aldrig Fucka Upp och de andra böckerna arbetade jag som advokat. Jag jobbade bland annat på Mannheimer Swartling för att sedan arbeta vidare enbart med brottsmål. När man arbetar med juridik säljer man sin tid, och advokat är ett mycket tidskrävande yrke. Du ska också alltid finnas där för klienten. Jag har varit på häktningsförhandlingar på julafton och någon gång har jag även behövt avbryta en semester för att hjälpa min klient. Men för att svara på frågan så blev skrivandet för mig en slags återhämtning. Jobbet tog energi, eftersom jag alltid behövde vara hundra procent fokuserad intellektuellt, emotionellt och socialt. Författandet blev då en fristad för mig som gav energi, även om det blev många sena kvällar och nätter emellanåt.

Och nu står du här med ett gäng romaner och novellsamlingar, många som blivit både filmer och tv-serier. Är det fortfarande lika kul att skriva?

- Både ja och nej skulle jag vilja säga. Snabba Cash var enbart lustfylld att skriva. Jag hade inga barn då och jag arbetade på domstolen där en hel värld uppenbarade sig som jag aldrig fått någon inblick i tidigare. Den var också väldigt terapeutisk att skriva för att hantera många hemska saker jag fått höra i jobbet. Sedan visste jag ju inte då att Snabba Cash skulle publiceras, eller ens att det skulle bli en bok för den delen. Jag bara skrev av mig på kvällarna om allt jag hört i domstolen, så visst, den känslan är svår att hitta tillbaka till. Däremot har det alltid funnits något med skrivandet som vid sidan av mitt jobb som advokat gett mig något mer.

2017 lämnade du advokatyrket för att satsa fullt ut på skrivandet. Har mer tid gjort det enklare eller svårare att skriva?

- Att lämna mitt jobb som advokat var ett svårt beslut som jag drog ut på ganska länge. Familjemässigt var jag kanske inte tillräckligt närvarande när jag både skrev böcker och arbetade heltid som advokat. Sanningen är att skrivandet till slut blev som vilket jobb som helst. Det var inte bara att öppna datorn längre utan det ska göras researchresor, PR på varje bok, turnéer och så vidare. Sjukt nog blev det också mycket svårare för mig att skriva böcker när jag gick ur advokatsamfundet. Vi flyttade vid tidpunkten ned till Mallorca, och där satt jag med all tid i världen för att skriva en bra bok. Jag hade liksom inget advokatjobb längre, alla mina ideella engagemang hade lagts på hyllan, inga föreläsningar. Jag hade världens friaste liv och borde kunnat skriva två romaner per år, men det tog mig fyra år att skriva Paradis City. Nu tror jag däremot att jag har kommit in i rollen som författare på heltid. Mycket tack vare att vi flyttat hem till Stockholm igen tror jag.

Sedan 2006, när Snabba Cash publicerades, har gängkonflikterna i Sverige trappats upp och blivit grövre. Hur ser du på utvecklingen som skett de senaste åren?

- Att lösa den utvecklingen vi ser idag är ju the million dollar question som alla frågar sig nu. När jag skrev Snabba Cash till exempel så kunde jag knappt ha med några skjutvapen i boken för att det inte fanns i samma utsträckning då. Skulle man skriva en motsvarande bok med hänvisning till dagens verklighet så skulle det förstås vara tvärt om. Det krävs massa saker för att lösa utvecklingen. Dels hårdare lagstiftning, vilket vi börjar se nu, dels fler poliser, men också djupare samhällsinsatser som jag tror att de flesta börjar inse. Det krävs satsning på skolorna och vi måste också försöka bryta segregationen och öka integrationen. Det finns tyvärr inga enkla lösningar på den här frågan.

Hur troligt är det att det dystopiska scenariot som skildras i din senaste bok Paradis City, där murar byggts kring utsatta områden för att skydda resten av befolkningen, blir till verklighet?

- Precis som du säger så är Paradis City en dystopi, ett slags varningsljus på vad som kan hända om allting misslyckas. Det är ingen prognos, utan ett worst case scenario. Med det sagt så var den väldigt rolig att skriva, för jag fick chansen att tänka fritt på ett sätt jag inte gjort innan. Jag fick möjligheten att skildra hur det hade kunnat bli om samhället skulle misslyckas. Eftersom det tog ett tag att skriva den här boken hann det ju nästan bli värre i verkligheten, åtminstone när det kommer till skjutningar och sprängdåd. Jag fick skruva upp våldet ännu mer eftersom jag ville att boken skulle skildra en dystopi och inte verkligheten.

Från ett ämne till ett annat. Hur skulle du beskriva din relation till kläder?

- En stor del är intresse men det finns också en del som är baserad på förväntningar. Jag tycker att om man jobbar som advokat så ska man också klä sig som en advokat. En rättssal är ingen plats för att utrycka sin personliga identitet. I andra länder har man till exempel specifika plagg som man bara bär i rättssalen, men så extrema är vi inte i Sverige. När jag klädde på mig kostymen för att åka till jobbet så gick jag in i rollen som advokat. Man lämnar sina personliga åsikter och känslor hemma och går in i yrkesrollen. Jag tror dock att journalister som intervjuade mig när Snabba Cash kom förväntade sig att möta en författare, men eftersom de flesta intervjuerna gjordes under lunchtid så dök jag alltid upp i mörk kostym och Hermès-slips, det vill säga min arbetsklädsel som kanske inte är en typisk klädsel för en författare.

Har din klädstil förändrats sedan du blev författare på heltid?

- Jag sålde faktiskt nästan alla mina slipsar nyligen, så det kanske besvarar frågan. Helt klart har min stil förändrats. Jag har väldigt sällan kostym och slips längre. Från att ha haft kostym varje dag i rättssalen så sitter jag helt plötsligt på Mallorca iklädd en sliten t-shirt, shorts och espadriller. Jag hade nog bara kavaj vid två tillfällen där nere, varav ett av tillfällena var en 40-årsfest. Sedan har ju även covid-19, med all karantän och hemarbete, bidragit till en mjukare stil. Jag går gärna runt i till exempel overshirt, t-shirt och drawstring-byxor i ull.

Snabba Cash har ju även blivit en framgångsrik tv-serie på Netflix. Hur var det att få en egen tv-serie på en av världens största streamingtjänster?

- Snabba Cash har nästan blivit lite som en franchise. Tv-serien har ganska lite med böckerna i sig att göra, men tematiken är densamma. Det rör sig om två helt olika världar som vävs samman. Vi bestämde oss ganska tidigt att serien inte skulle handla om en karaktär som försöker bli en del av överklassen, som i första boken, utan vi beslutade oss istället för att skildra start up-Sverige och den undre världen, vilket kändes lite mer aktuellt. Självklart känns det otroligt stort och även glädjande att det blev så bra. Huvudmanusförfattare Oskar Söderlund och regissören Jesper Ganslandt gjorde också ett fantastiskt jobb i medskapandet.

Vad kan vi vänta oss i andra säsongen?

- Jag får ju egentligen inte säga så mycket, men det jag har sett hittills ser väldigt bra ut. Manuset har jag förstås läst också, och jag tror att alla kommer tycka att säsong två till och med är ännu bättre än första. Jag har inte varit lika involverad i säsong två, men jag tror att nästa säsong blir ännu mörkare. Det jag märker, ska jag säga, är att alla involverade, allt från manusförfattaren Oskar Söderlund, producenten Nicklas Wikström Nicastro eller alla skådespelare och medarbetare bakom kameran, tycker på något sätt att detta är mer än bara en tv-serie. Snabba Cash är liksom viktigt och beskriver Sverige på ett sätt som ingen annan har gjort tidigare.

Du är ju även aktuell med ditt egna produktionsbolag, som ska producera innehåll för film och tv.

- Detta är något jag velat göra länge, men jag kände att jag behövde en kompanjon som hade erfarenhet av branschen. Efter att ha tjatat på tidigare nämnda Nicklas Wikström Nicastro ett tag så sa han till slut upp sig på SF Studios för att satsa helhjärtat på vårt produktionsbolag som heter Strive Stories. Nicklas arbetar mer operativt, och jag arbetar med idéer och som kreatör. Vi utvecklar idéer till film och tv kan man enkelt och kort säga.

Bortsett från Strive Stories och säsong två av Snabba Cash, vad händer härnäst?

- Jag fortsätter skriva och skriver för närvarande på en bok som ska komma ut efter sommaren. Till skillnad från Paradis City så har den här boken varit mycket enklare att skriva. Jag kan tyvärr inte säga så mycket mer än så, men det är den fjärde boken i Top Dog-serien. Sedan är jag med på TV4 varje tisdag där jag får lov att ta ett kliv in i juridikvärlden igen, då jag sitter med som rättsexpert och analyserar olika rättsfall. Jag drivs av att ha olika saker för mig på samma gång, och det är förstås kul att även ha tid till sådana här typer av intervjuer också.