Hoppa till innehållet
1 vara tillagd i varukorgen
Kommentarer (1)
Ett av denna stils viktigaste plagg är den sportiga rugbytröjan som vi idag tänkte fördjupa oss mer inom.
“Rugby is a hooligans game
played by gentlemen.” – Winston Churchill
played by gentlemen.” – Winston Churchill
Det ligger något visst i den forne brittiska ledaren citat. Detta brittiska spel betyder mycket för folket i England, i brittiska kolonier och många andra länder med för den delen. Vem kan tänka sig att denna hårda sport ursprungligen utövades i vita flanellbyxor, vitt skjorta och fluga?
På så vis kan man förstå gentlemannakopplingen Churchill gör, Men det ligger mer i det än så. Sporten växte fram på skolorna och universiteten Och Det sägs att det var på Rugby School i Warwickshire under första delen av 1800-talet, som sporten uppkom när man där började att springa med en boll.
Populariteten växte och lag främst från olika skolor anslöt. Rugby School sägs ha varit först och det var också här man lär skapat den första lagdressen som alltså förutom den nämnda vita flanellbyxorna, vit skjorta och fluga även bestod av en röd sammetskeps.
Denna klädsel som efter rådande mode ansågs vara vid och komfortabel var å andra sidan på många sätt opraktisk för sportens utövande. Förutom färgerna vitt så medförde vidden att det gick att få tag i motståndarna. Någon gång runt mitten av 1800-talet växte dagens rugbytröja fram. Det var initialt en stickad, sportigare variant i ull där man låtit behålla en vit krage efter inspiration från den tidigare vita skjortan som bars. Relativt snart byttes ullen ut mot kraftig och slitstark bomull som dessutom var mer figurnära. Så ser den ut än idag. En intressant detalj var att man hade knappar på bröstet, alltså en halvknäppning, utav gummi. Detta hade två syften. För det första så poppade de inte loss om någon slet i tröjan, vilket i stort sett alltid skedde under en match. Den mjuka och följsamma knappen gled istället lätt igenom knapphålet. Den andra fördelen var att en gummiknapp inte skadade ansiktet på samma sätt vid en kollision.
De mjuka gummiknapparna glider lätt igenom knapphålet och skadar inte lika lätt ansiktet vid en kollision, i en rugbymatch.
Själva utseendet hade från början vertikala ränder, oftast 5-6 stycken som kallades ”hoops”, i ett lags unika färger för att kunna särskilja motståndare och visa lagsamhörighet. Det sägs att det skall ha skett någon sorts överenskommelse under 1800-talets andra hälft mellan fotbollslagen och rugbylagen där det bestämdes att rugbytröjor har vertikala ränder och fotbollströjor horisontella.
[SLIDER2 START]
[BILD='https://careofcarl.com/dokument/bibliotek/Image/CARL_Magazine/Redaktionens-val/2018/20180304-Rugbytrojan/RugbyTroja-2.jpg']
[ARTNR='14702611r']
[ARTNR='14567211r']
[ARTNR='14702511r']
[SLIDER2 STOPP]
Över tiden och genom årens lopp har detta förändrats och rugbytröjornas utseende varieras idag rejält. Inte sällan finns broderade lagemblem på bröstet. De välkända Nya Zeeländska landslaget har tillexempel helt svarta tröjor och deras smeknamn är också ”All Blacks”.
Någon gång under 1950-talet blev rugbytröjan modern som en del av fritidsklädseln både i England och USA. Den syntes framförallt på studenter på universiteten och blev en viktig del av det mode vi idag hämtar mycket inspiration ifrån och som kallas Preppy, IVY eller Trad (som vi även skrivit om tidigare). Man kan idag knappt tänka sig en enda säsong från märken som Ralph Lauren, Hackett eller GANT där inte ett antal rugbytröjor av varierande utseende förkommer i kollektionen, det är en viktig del av deras historia och kommer så förbli.
När det kommer till hur tröjan bärs så är det med fördel på ett ledigt sätt. Stoppa inte ner den i byxan utan bär den lite sportigt nonchalant till ett par chinos eller jeans med en oxfordskjorta under (som inte heller bärs nerstoppad i byxorna). På fötterna får gärna ett par seglarskor, mockaloafers eller kanvastrainers sitta. Det skall se sportigt och ledigt ut, På väg från ett omklädningsrum efter en match eller till sommarstället.
På tal om gentlemannasport. När man läser historiska berättelser om rugbyn så framkommer det att den Irländska kaptenen D.B Walkington 1891 bar monokel under match som endast togs av när han tacklade någon! Kan man något annat än att älska detta?
