
Fabriksbesök - Crockett & Jones

Text: Mikael Vallin
Foto: Evelina Svantesson
Det är en tidigt morgon i Rushton, strax utanför Kettering i Northamptonshire, England. Vi vaknar upp och äter frukost på ett hotell inrymt i det gamla, vackra godset Rushton Hall. Kvällen innan bjöd på en sen femrätters middag i husets bibliotek.

Den lummiga, vackra parken framför Rushton Hall
Färden mot Northampton för oss genom ett böljande jordbrukslandskap, där man överallt ser spåren som lade grunden till att detta blev centrum för Englands skoproduktion. Betande boskap och dungar av grova uråldriga ekar, vars bark användes till att garva djurhudar till läder. De små vattendragen i vilka vatten hämtades till garvningsprocessen. Känner man till historien, ser man den överallt.

Den vackra entrén till Crockett & Jones Fabrik
Vi stannar så småningom, som många gånger förr, mitt i ett bostadsområde med rader av små röda tegelhus. Via en ändamålsenlig och vacker reception, från golv till tak inramad av panel i ädelträ, slussas vi in i ett showroom där väggarna smakfullt täcks av hyllor med skor och åter skor. Vi hälsas kort men varmt välkomna av en man i en perfekt skuren, mjukt konstruerad och marinblå glencheckmönstrad kostym, uppsydd av vad jag gissar är kashmir av mycket hög kvalitet. Fallet och lystern går inte att ta miste på.
På fötterna bär han Crockett & Jones ikoniska modell Lowndes i en varmt espressobrun ton av kalvläder, vacker naturligt patinerad på det sätt många års användning och omsorg formar välgjorda skor. En djupt auberginefärgad slips vilar över ett brunt mockabälte i harmoni med kostymtyget. Mannen är ingen mindre än Jonathan Jones. Den fjärde generationen av Jones’ i det familjeägda företaget.

Crockett & Jones är en institution i världen av randsydda kvalitetsskor och har genom åren med en aldrig falnande tydlighet levererat produkter av oerhört hög kvalitet. Märket har sedan länge vunnit stor popularitet i Sverige bland skokonässörer och konsumenter med höga krav på läderfinish, kvalitet, passform och stil.
Från början såldes Crockett & Jones mest hos skomakare, medvetna om värdet i hantverket bakom varje par som lämnat fabriken. Med rätt vård och medveten användning varar ett par skor från Crockett & Jones oerhört länge. Idag sker försäljningen även hos medvetna skohandlare och klädbutiker inom premiumsegmentet.
Efter en liten stund infinner sig även Philippa Jones i showroomet. Jonathans dotter och den femte generationen i familjen Jones’, tillsammans med sin make James Fox. James skall visa oss runt i fabriken och genom en korridor av gediget trägolv och kontorsmoduler med väggar av välpolerat ädelträ och handblåst glas rör vi oss mot lokalerna för tillverkningen. Vi är sannolikt så långt man kan komma ifrån billig massproduktion i varenda avseende man kan tänka sig. Allt andas genuin kvalitet och tradition.

Vi samlas på en balkong varifrån vi blickar ned på Crockett & Jones finishing room, det sista steget i tillverkningsprocessen där skorna får sin slutliga finish. Man kan tänka sig hur chefer, ägare och företagsledning stod och blickade ner på personalen då det begav sig när denna byggnad togs i bruk av Crockett & Jones 1879. Allt som händer nere på golvet syns i detalj.
Ingen sko kan bli till utan ett mönster och vårt första stopp i produktionskedjan blir mönsterverkstaden. Modellen man använder sig av är mycket pragmatisk, där de tänkta delarna i skons ovanläder utformas i papper. Pappret klistras på den läst som skall ligga till grund för skomodellen och ovanlädrets olika delar ritas helt sonika ut på pappret. Det är ett förfarande som kräver magkänsla och djup kunskap om alla kommande moment i tillverkningsprocessen. Olika lager av läder, som innerfoder med mera, bygger tjocklek som man måste kompensera för i utformningen av ovanlädrets olika delar så att den slutliga skon får önskad form och mått, då ovanlädret spänns över lästen när de når the making room.

Det är även i denna verkstad man tillverkar de mallar vilka man använder sig av när man skär ut många skomodellers delar för hand. Mallarnas kanter kläs med en tunn mässingslist så att knivbladet skall kunna glida lätt runt formen, utan att varken skära in i mallen, eller att bladet skall bli slött. En intressant detalj på C&J är att man här använder mallar av genomskinlig akryl, vilket underlättar för personen som skär till lädret, då man kan se eventuella defekter även genom mallen. Om någon sådan mot förmodan skulle ha missats vid den första okulära kontrollen av materialet.
Vi rör oss snabbt igenom the closing room, utan att stanna, rummet där alla delar av skons ovanläder sys samman. Vi passerar rakt igenom den intensiva verksamheten till en trappa som direkt leder oss till the clicking room, på byggnadens översta plan. För er som ännu inte läst våra tidigare artiklar vid besök i skofabriker, kan vi berätta att rummet fått sitt namn av ljudet som uppkommer då bladet på kniven som används vid tillskärningen av lädret lyfts efter ett snitt. Bladets spets lossnar från bordets mjuka yta och ger upphov till ett klickande ljud.


The clicking room ligger medvetet på byggnadens översta våning så att ljus alltid skall kunna flöda in i lokalen genom de stora fönster som omgärdar hela lokalen. Utanför brer ett hav av röda tegeltak ut sig över Northampton, och i fjärran syns Northamptonshires gröna fält och den blå himlen. Det är en slående vacker utsikt. Tanken med ljusinsläppet är att alla clickers skall ha optimala möjligheter att i ljus som kommer in från norr, kunna syna lädret för att upptäcka skador som insektsbett eller andra variationer i lädret innan man skär till materialet. Allt för att i slutändan kunna tillverka en så kvalitetsmässigt bra produkt som möjligt. Som clicker är således materialkunskap på en oerhört hög nivå, en grundläggande färdighet.
Stretchmarks finns alltid i delar av lädret. De linjer i lädret som uppkommer då djuret rör sig och huden sträcks. Om en sådan linje hamnar på fel del av skons ovanläder kommer den ofelbart att synas då lädret sträcks över lästen. En sådan linje på delen som utgör skons tåparti, på engelska kallad vamp, ger skon ett synligt skönhetsfel som många skoköpare inte anser hör hemma på en sko. Även om läder är ett levande material och bör betraktas som ett sådant, även i en slutprodukt.

Ett intressant produktionsmoment som äger rum i bortre ändan av the clicking room är så kallad blocking. Kort sammanfattat pressas här ovanlädret till alla chelsea boots över ett träblock, för att få en perfekt rundad form över fotryggen. Det kan vid första anblick anses ett trivialt och simpelt arbete, men mannen vid pressen har haft detta arbete i 38 år. Det är i princip bara han som kan utföra momentet med den precision som resulterar i den optimala formen på C&Js alla chelsea boots. Bara en person till i fabriken kan utföra jobbet, men inte lika bra.
Hänsyn skall tas till lädrets alla egenskaper innan det via värme och tryck bockas över träblocket som storleksmässigt är anpassat för varje skostorlek som tillverkas. Görs detta på fel sätt får den färdiga skon inte rätt form, vilket påverkar känslan och intrycket när den sitter på foten. Efter att lädret pressats skär man det till rätt form för den skomodell som skall tillverkas. Allt som görs här är ett precisionshantverk på en nivå man inte hittar på många andra ställen.

Vi rör oss åter tillbaka ner till the closing room, där det pågår intensiv verksamhet som vid varje arbetsstation visar prov på kvalitetsnivån i ett par skor från Crockett & Jones. Delarna som skurits ut av svart kalvläder målas exempelvis för hand, så att snittytan i kanterna får en ljus ton. Hålmönstret i delarna till många broguemönstrade modeller stansas via maskiner ut på fri hand. Hål för hål. Den intrikata medaljongen framme i tåpartiet skapas för symmetrins skull ut med ett komplett verktyg.
För att ge en referenspunkt gällande nivån på hantverket och tiden som läggs ned i arbetet i the closing room, kan det nämnas att ovanlädret till ett enda par av broguekängan Islay, spenderar cirka två veckor i denna del av tillverkningen.
The closing room utgör i sig en högst levande och inte helt odramatisk del av Crockett & Jones tillverkningshistoria. Fram till 1920-talet var denna del av tillverkningen helt utallokerad i de rader av hus i fabrikens omedelbara närhet, där flertalet skomakare knutna till fabriken bodde. De noggrant tillskurna delarna från the clicking room fördelades ut till de små hushållen där man helt enkelt sydde samman delarna, för att sedan åter leverera dem till fabriken mot en viss ersättning.
Under samma årtionde införde Crockett & Jones, som första skotillverkare i England, den maskin som syr den grova avlappssömmen och sammanfogar skons yttersula med ovanlädret. The Goodyear Welter Machine, som den heter, medförde omgående en omvälvande effekt bland alla som var anställda för att utföra momentet för hand. Maskinen gjorde plötsligt stora delar av personalstyrkan överflödig. Den var snabbare och levererade dessutom en ständigt jämn kvalitet på sömnaden.
En handsydd avlappssöm varierar kraftigt beroende på personen som syr den. De första sömmarna under dagen kunde ofta vara perfekt utförda, medan de som utfördes under de senare delarna av dagen dalade i kvalité då det förhållandevis tunga arbetsmomentet av naturliga skäl blev tyngre att utföra under arbetsdagen och tröttheten infann sig.
Dagen den första maskinen introducerades i tillverkningen, marscherade alla handstitchers som utfört momentet, mangrant ut ur fabriken i våldsam protest och några dagars förhandling påföljde för att lappa ihop stämningen i fabriken.
Införandet av maskinen var direkt nödvändig för att kunna höja tillverkningstakten och möta den ökade efterfrågan på Crockett & Jones förträffliga skor från världens alla hörn. En följdeffekt blev att mängden färdigsytt ovanläder till alla skor som tillverkades också mångdubblades. Modellen att göra sömnadsarbetet ute i hemmen runt kring fabriken blev därmed allt för tidskrävande, varför hela verksamheten införlivades och byggdes upp som en del av fabriken, i the closing room.

De fina och med mycket hög noggrannhet utförda sömmarna som sys i the closing room kallas med fabriksjargong fancy stitching. Finsömnad, fritt översatt. Man kan som intresserad av hantverket gång på gång stå och beundra precisionen med vilken nåtlerskorna syr krökta sömmar på fri hand, med vad som liknar maskinell precision någon millimeter från kanten på de sammanfogade läderstyckena. Därefter sys på många modeller ytterligare en söm parallellt med någon millimeters avstånd från den första, för att öka sömmens hållfasthet.
Överallt i tillverkningen stöter vi på små detaljer som bidrar till skillnaderna i skor från C&J olika linjer. Man talar ofta om benchgrade och handgrade, där den senare betingar ett högre pris. Detta tack vare fler moment utförda för hand, steg för steg. Utstansningen av hålen i broguemönstret på sidostycken, samt den tandade kanten bredvid hålen kallad gimping, handstansas hål för hål, kant för kant i skor av handgrade-kvalitet. Medan hela stycket ibland skärs ut helt maskinellt med laser eller stans i skor av benchgrade-kvalité.
Den verkliga skillnaden mellan hand- och benchgrade kommer dock tydligt att framstå längre fram i den sista produktionsfasen, kallad finishing.

Nästa anhalt i fabriken är the making room. Vi omges av arbetare i grova läderförkläden som snabbt och metodiskt utför sömnads och trimningsmoment, vilka bit för bit sammanfogar ovanläder och sulor, trimmar bort överflödiga läderkanter och ritsar in kanaler där sömmar skall löpa. Allt med en elegans och flyt, som får det att se makalöst enkelt ut. Återigen kräver varje arbetsmoment år av träning och de flesta i den här delen av fabriken har utfört samma arbetsmoment under tiotals år.
Flera av de många kritiska momenten i tillverkningskedjan äger rum här. Toe lasting är momentet där ovanlädret via värme och högt tryck fixeras i position över lästens tåparti. Något som kräver oerhört hög precision för att undvika att asymmetri uppstår med resultatet att skon helt enkelt ser sned ut. Vidare skall den del av ovanlädret som utgör den färdiga skons inre sida vid hålfoten sträckas något hårdare, då det här går aningen längre ned för att fästa i randsömmen. Återigen ett arbetsmoment som kräver rätt handlag och kunnande i så att skon får rätt form. Fel utfört rubbas passformen på hela skon.
En intressant detalj att nämna gällande passform på skor från Crockett & Jones, är att precis alla modeller, utan undantag har samma passform över hälen.

Vagnar med flertalet hyllplan, fyllda med par av skor, i väntan på att förses med randläder och yttersulor står uppställda på golvet. Det är ett komplext flöde och många små serier av udda modeller ingår däri. Produktion av standardmodeller i benchgrade-kvalité, varvade med de exklusiva skorna i handgrade-linjen och skor i made to order-beställningar. Det sista vill säga, modeller där beställaren gjort egna specialval i fråga om färg, material och detaljer.
De blivande skorna på vagnarna förses med randläder som sys fast med den för skotypen karaktäristiska randsömmen.
Vi passerar en maskin där ytterligare ett av de många moment som höjer priset på ett par skor utförs. Här skär man upp den skåra som kommer att resultera i en yttersula med dold avlappssöm. På svenska även kallad stängd ritsnedläggning. En både estetiskt tilltalande- och kvalitetsfaktor då stygnen i avlappssömmen döljs av ett skyddande lager av läder. Yttersulor limmas på och sys fast. Kanter grovtrimmas.
Efter the making room är nästintill alla delar av skon sammanfogade via metervis av noggranna sömmar. Lädret har suttit på lästen i veckor och den blivande skon har passerat nära nog tvåhundra arbetsmoment. Ändå är det nu som ett av de avgörande momenten i tillverkningsprocessen äger rum. Skorna skall passera the finishing room, förses med klack och få de färger och en slutfinish som endast några få av Englands skotillverkare kan uppnå. Man brukar tala om att det bara är John Lobb, Crockett & Jones och Edward Green som uppnår samma höga kvalité på skons slutfinish.

Edge trimming kan se okomplicerat ut, men kräver fabrikens mest erfarna arbetare
Sulkanterna runt ovanlädret trimmas ned via en maskin med en sylvass sliptrissa. Arbetsmomentet kallas edge trimming och på den här platsen står Crockett & Jones mest erfarna och bäst betalda fabriksarbetare.
Oerhört mycket av skons visuella intryck påverkas av bredden på kanten, där avlappssömmen strax skall sys. En perfekt balans mellan att ge intryck av en smäcker form på skon skall vägas mot att ge tillräckligt med plats för sömmen.
Om för mycket av kanten trimmas bort riskerar man att skada avlappssömmen och hela skon måste kasseras. Veckor av arbete och alla relaterade kostnader går förlorade. Lämnas kanten för bred ser skon återigen inte helt likadan ut som andra skor av samma modell.
Det kräver fingertoppskänsla och återigen år av vana. Mannen som gör C&Js edge trimming har arbetat med detta i 48 år.
De finputsade sidorna på yttersulorna förseglas med smält, pigmenterat vax. Något som gör att sulorna motstår väta och består även i de hårdaste väglag och väderförhållanden. Undersulan förses med vad man på engelska kallar fummel, det dekorativa tandade mönster som med värme och tryck rollas in i yttersulan innanför avlappssömmen. Det omfattande arbetet med att ge Crockett & Jones-skorna tar nu sin början.
Skorna av benchgrade-kvalité är uppsydda av redan infärgat läder, vilket putsas och pigmenteras så att färgskiftningar och djup, så kallad antiquing, uppstår i lädret och skons färg. Man kan säga att skon målas med mörkare puts på olika områden för att ge en patinerad effekt. Burnishing-effekten är redan inarbetad i pigmentet på det läder skon är sydd av.

Alla skor av handgrade-kvalité är uppsydda av helt naturellt och ofärgat läder. All färg, burnishing och antiquing läggs på lager för lager med artistisk precision för att slutligen ge skon, den för Crockett & Jones kännetecknande vackra finish, som betingar en stor del av handgrade-skornas högre prisnivå. Totalt läggs fyra lager av antiquing på och burnishing-effekten uppnås genom att skon putsas med pigmenterat vax och sedan poleras varpå friktionsvärmen får vaxet att sjunka djupare in i lädret, på önskade områden. Ett konsthantverk av sällan skådad kvalité och ett av de signum som kännetecknar skor från Crockett & Jones.

James tar upp exemplet med att många skoentusiaster själva avfärgar skorna med kemikalier som bensin, för att sedan själva måla om skon med en egen burnishing och antiquing. Han avråder starkt från detta då kemikalierna är uttorkande och mycket skadliga för ovanlädret.
Efter rundturen i fabriken får vi en kort förevisning av de olika lädersorter man arbetar med på C&J. Kalvläder av den kvalité man använder mest, men även exklusiva material som struts, krokodil och alligator förekommer.

En höjdpunkt är när jag efter en kort fråga får ett stycke whiskey cordovan av klass 1 i handen. Kort förklarat är läder kallat cordovan utskuret ur huden på en hästs bak. Skinnet har eftertraktade egenskaper som gör att det är rörligt i många riktningar. Materialet är av naturen och garvningsprocessen mycket fett och otroligt slitstarkt.
All cordovan hos Crockett & Jones levereras av det amerikanska garveriet Horween, där det bara är den amerikanska skotillverkaren Alden som använder större volymer av den åtråvärda och mycket exklusiva lädersorten.

Rundturen i fabriken har varit nästintill omtumlande. För en skoentusiast en drömresa där varje rum andas historia och hantverkstradition. Med huvudet och anteckningsblocket full av information avrundar vi besöket med en måltid på anrika Northampton County Club tillsammans med familjen Jones. Kort förklarat en medlemsklubb för skotillverkare i Northampton. Medlemskap är ingenting man får genom att köpa sig en plats via en avgift.
Här ansluter Robin Guinness till vårt sällskap. Mr. Guinness var Crockett & Jones exportchef under många år. En levande legend i skovärlden. Familjenamnet är detsamma som är känt världen över för den mörka stout som bär samma namn. Han är i skrivande stund 89 år och en institution på C&J. Det var bara något år sedan han slutade sin operativa roll i företaget.
Det beslutas hastigt att vi skall avsluta dagen med några glas sval dryck i Robins trädgård, utanför hans hem Ivy House, i utkanten av Northampton. En karaktäristisk Engelsk stenbyggnad från 1600-talet.

En trevlig eftermiddag i glada vänners lag övergår sakta i en underbart ljum försommarkväll. Miljön kring Ivy House är bedövande vacker med böljande gröna fält och hästhagar runt knuten. Svalor som bygger bo under takåsarna på de uråldriga husen. Jag får återigen en bekant känsla av att det nog är större att befinna sig där än vad jag inser just då.

Vi har diskuterat skor och försäljning med Jonathan Jones och spelat kubb på Robins Guinness gräsmatta. Medan vi väntar på bilen som skall ta oss från Northampton till London sitter jag på en bänk och småpratar med Robin. Han har bland mycket annat ett förflutet som pilot för RAF under andra världskriget och källan till intressanta anekdoter han har att berätta ter sig outsinlig.

När vi så till slut rullar iväg från Northampton och vårt besök på Crockett & Jones, som blir ett minne för livet, blickar vi ut över Northamptonshires gröna fält med orden på återseende i tanken.
Jag har dock en fundering på vad det är som gör att skor från Edward Green och John Lobb kostar mer än dubbelt så mycket jämfört med ett par C&J?
När jag började bli intresserad av kvalités skor så började jag med Loake (1880) då jag kände att det var en lagom nivå för en ''nykomling'' att lägga sig på. Efter det så har jag införskaffat mig två par boots från R.M Williams som är är galet nöjd med. Testade även en chukka-boot i mocka ni säljer från C&J, men modellen var lite för spetsig för min smak.
Att det var skillnad på Loake skorna och mina skor från Williams såg/kände jag, men hur stor är skillnaden mot ett par från t.ex. Edward Green?
Den kan vara lättare att gå in tack vare högre materialkvalité. Det som dock är avgörande i frågeställningen är tid, och kostnaden för det bästa skinnet till ovanlädret. En sko görs av ett stort antal olika delar, där den del som kallas "vamp", och som sitter över tåpartiet på en sko måste vara helt felfritt, då varje liten brist syns här när lädret sträcks upp på lästen. Vidare finns sedan ett antal delar av skon som inte syns lika väl, där man kan kosta på sig att inte ta det allra bästa lädret utan att det märks. Det är ändå ett läder som är av mycket hög kvalité.
Låt då säga att en tillverkare som Edward Green ändå har det bästa lädret i alla skons delar. Ett nyckeltal i frågan är också materialspill. För att lädret till båda skor i ett par skall kunna vara av den bästa kvalitén från en och samma skinn, krävs det att man kasserar långt mycket mer material per djurhud hos exempelvis E.G. Låt säga att de får ut (talet är taget ur luften för jämförelsens skull) 5 par skor ur ett skinn. Tillverkaren i pris och kvalitetsnivån nedanför får ut ca 6-7 par per skinn, och de som tillverkar sydda skor i det nedersta prissegmentet kanske rent av får ut läder till nio par skor ur ett skinn.
Skillnaderna är alltså många små, vilka ligger i estetiska och materialkvalitetsmässiga avseenden. Sammanräknat ger de en högre tillverkningskostnad. Hos Edward Green handlar det även om tid. De kan bara producera ett visst antal skor per vecka, och tillverkningstid kostar mycket pengar, allrahelst i England. Alla saker sammanlagt utgör skillnaderna i pris och den mängd sko man får för de pengar man betalar.
Vill du fortsätta där du var?
Kundrådgivning
Chatt

Vi besvarar ditt mail inom 24 timmar under vardagar.
Personlig Stilrådgivning
Vi erbjuder i dagsläget personlig stilrådgivning både via digitala och fysiska kundmöten i anslutning till vårt huvudkontor i Borås.
Om du är intresserad och vill boka en tid med vår personal shopper, skicka ett mail till [email protected] där du också specificerar om du önskar ett digitalt eller fysiskt möte. Vi återkommer med fler detaljer och förslag på tider.
Våra stilrådgivare ser fram emot att ta sig an uppgiften att hjälpa dig uppdatera din garderob och investera i kvalitetsplagg som håller över tid!