Barbourjackan som fenomen

Det finns få plagg som bär på lika mycket kulturell laddning som Barbours klassiska oljerockar. Trots en lågmäld design och ett tydligt funktionellt ursprung har jackan utvecklats till en symbol som signalerar betydligt mer än bara ytterplagg. Barbourjackan har, över tid, blivit ett fenomen.

Ett plagg som kommunicerar tillhörighet

Kläder fungerar ofta som markörer. De signalerar smak, livsstil och ibland även social tillhörighet. I detta sammanhang intar Barbourjackan en särställning. Den är varken prålig, trendkänslig eller tydligt statushöjande vid första anblicken. Ändå förknippas den ofta med etablerade miljöer, tradition och ett visst kulturellt kapital.

Till skillnad från många lyxprodukter säger en Barbourjacka väldigt lite om bärarens ekonomiska investering, men desto mer om långsiktighet, arv och kontinuitet. Det är ett plagg som sällan väljs för att imponera på någon, utan snarare för att det redan hör hemma.

Ett arbetande ursprung

För att förstå plaggets position i dag behöver man gå tillbaka till slutet av 1800-talet. När Barbour grundades 1894 i South Shields i nordöstra England var målgruppen långt ifrån stadsmode och societetsliv. Jackorna utvecklades för fiskare, bönder och andra som arbetade under extrema väderförhållanden.

Den vaxade bomullen var ett tekniskt framsteg. Den var lättare, smidigare och mer vädertålig än tidigare lösningar, som ofta baserades på talg eller olja. Resultatet blev ett praktiskt arbetsplagg där funktion alltid gick före estetik.

Att detta arv fortfarande präglar plagget är en stor del av dess attraktionskraft.

Från arbetsplagg till institution

Barbours rykte spreds snabbt, och användningsområdena blev fler. Under 1900-talet började jackorna användas inom militära sammanhang, jakt, motorsport och senare även i civila miljöer med tydlig koppling till traditionella brittiska livsstilar.

Ett ofta återberättat exempel är hur Barbour under 1930-talet tog fram specialanpassade plagg för den brittiska flottans ubåtsbesättningar. Denna funktionella design kom senare att inspirera flera av varumärkets klassiska modeller, däribland den välkända International-jackan.

Barbour drivs än idag av samma familj i fjärde generationen, med Dame Margaret Barbour som en central gestalt i företagets moderna historia. Under hennes ledning lanserades flera av de modeller som kom att definiera varumärket, däribland Beaufort från 1982, inspirerad av franska jaktjackor.

Ikoner, kungahus och kulturell spridning

Under efterkrigstiden tog Barbourjackan klivet från funktionellt ytterplagg till kulturell symbol. Den bars av allt från kungligheter till filmstjärnor, och skådespelaren och stilikonen Steve McQueen bidrog starkt till jackans status inom motorsport och herrstil.

En viktig förklaring till Barbourjackans starka symbolvärde är dess nära koppling till det brittiska kungahuset. I modern tid har plagget burits av i stort sett samtliga framträdande medlemmar av kungafamiljen, vilket resulterat i att Barbour tilldelats kunglig hovleverantörstitel vid tre tillfällen: 1974 av H.R.H. The Duke of Edinburgh, 1982 av H.M. The Queen och 1987 av H.R.H. Prince Charles. När ett plagg återkommande används i dessa sammanhang tenderar det att få en självklar plats även i aristokratiska och etablerade miljöer – en form av kulturell legitimitet som är svår att återskapa genom marknadsföring.

Slitage som statussymbol

En intressant aspekt av Barbourfenomenet är synen på slitage. I många sammanhang betraktas det nya och orörda som mest exklusivt. För en vaxad Barbourjacka gäller ofta motsatsen. En välanvänd jacka signalerar erfarenhet, kontinuitet och långvarigt bruk.

Patina, veck och lagningar ses inte som brister utan som bevis på ett liv som levts, både hos plagg och bärare.

Från överklass till subkultur

Barbourjackans resa stannar dock inte vid tradition och etablissemang. Under 1990- och 2000-talet tog plagget klivet in i alternativa musik- och ungdomskulturer. Indie- och britpopscenen anammade jackan, ofta som en kontrast till både haute couture och sportmode och den bars lika självklart på Arctic Monkeys konserter som på landsbygden under jaktsäsongen. Denna bredd i användning är en av de tydligaste förklaringarna till varför Barbourjackan fortsatt är relevant.

Ett plagg bortom trender

Barbourjackan följer sällan säsongens trender, men försvinner heller aldrig. Den rör sig mellan generationer, miljöer och subkulturer utan att tappa sin identitet. Just detta gör den till mer än ett ytterplagg.

Som fenomen betraktat handlar Barbour inte om mode i snabb bemärkelse, utan om tid, sammanhang och tillhörighet. Ett plagg som bärs länge, används hårt och fortsätter att betyda något – oavsett vem som bär det.